16 augusti, 2018 16:11

Kärleksfullt ledarskap

pressbild

Publicerad i NLC Krönika, vår serie av krönikor på nordicleader.se
Nr 2 • Augusti 2018

NLC Krönika »

Jag är lång, blond och vissa anser att jag ser bra ut, dessutom så är jag levnadsglad och busig. Denna kombination har gjort att jag fått mycket kritik för min personlighet. Jag kan ju bli missuppfattad som tjej i yngre dagar och som kvinna i nutid. Jag bjuder ju in till att människor blir kära i mig och vill mer, jag får ju faktiskt skylla mig själv.

Snällt anpassade jag in mig i ledet så gott jag kunde och min sprudlande personlighet fick bo i en box. Det var i min totala krasch och vägen tillbaka som jag hade fått nog, det har tagit många år men sista året så har jag fått hjälp av en otroligt fin människa att våga släppa ut hela mig själv och lägga ansvaret för eventuella åsikter där de hör hemma – hos dem som uttrycker dem.

Inom arbetsmiljö så arbetar vi med dessa frågor och vad jag ser är att fina män inte vågar uttrycka en enkel komplimang eller lägga en tröstande hand på en arm för att tänk om det kan uppfattas som sexuella trakasserier. Det finns även kvinnor som kan vara rädda för att plocka fram sin ”kvinnlighet” i rädslan att bli missuppfattade.

Detta anser jag är otroligt sorgligt och en stor svaghet i framförallt arbetslivet med tanke på att människan faktiskt mår väldigt bra av en kärleksfull behandling. Det är av en stor vikt för vårt välmående, vilket i sin tur påverkar arbetsmiljön i företagen positivt. Rädsla och hämningar har däremot en motsatt verkan på människor och då påverkas även arbetsklimatet negativt.

Fokusera på goda exempel

Jag pratade med en otroligt fin manlig ledare om detta ämne och jag sa att jag ogillar att inte få agera kärleksfullt för att det finns ett fåtal som ej vet hur man beter sig, män såväl som kvinnor. Jag anser att vi borde arbeta med de beteenden som är felaktiga, visar mod och handlingskraft där det hör hemma, istället för att vi uppfostrar en hel befolkning till att inte våga påvisa ett kärleksfullt beteende.

Den nyligen uppmärksammade #metoo-rörelsen är ett exempel på starka personer som står upp mot ett felaktigt beteende. Jag hade dock önskat att denna kampanj ej var så könsfokuserad som den var, utan att vi istället ser till förbistringar från både mäns såväl som kvinnors synvinkel. Framförallt önskar jag att vi ser mer på alla goda exempel och minimerar fokus på den lilla procent som beter sig ovärdigt, män såväl som kvinnor.

På vägen till min framgångssaga inom karriären har jag mött många fina män som hjälpt mig framåt genom utveckling, vilket jag känner stor tacksamhet för. Sedan finns det tyvärr även ett fåtal män som har påvisat olämpliga beteenden. Poängen är att de fina männen utgör en stor majoritet över de män som betett sig felaktigt emot mig.

På samma sätt har jag stött på ett fåtal kvinnor som t ex rider på sin sexualitet för att påverka och som känner rivalitet emot sina medsystrar, men enligt mig så är det ett fåtal i jämförelse med de underbara medsystrar som har varit en del av min livsresa. Vi behöver inte könsfördela utan istället förståelse över att felaktiga beteenden finns både hos kvinnor och män precis som att fina beteenden verkligen finns hos båda könen.

Agera kärleksfullt

En vän och jag hade en diskussion kring detta ämne ur ett kvinnligt och manligt perspektiv, slutkontentan för mig blev att det enligt bibeln så finns det fyra olika versioner utav kärlek. Slår ni på kärlek på Wikipedia så finner ni att kärlek definieras som ett spektrum utav känslor, som präglas utav ömhet, tillgivenhet, samhörighet och att den finns i olika varianter:

Vi har Agape, den villkorslösa och osjälviska kärleksformen. Den svåraste varianten enligt mig som kräver mycket träning och personlig utveckling för att bli riktigt genuin.

Eros är den kärleksform som mänskligheten fått för sig är den enda kärleksformen enligt mitt tycke. Denna typ av kärlek är mellan par och baserad på passion, åtrå och förälskelse,

Storge (Finns olika stavningar) är kärleken som förekommer i familjesammanhang och blodsbandsrelationer, ej i samband med eros.

Filia kärleken som kan vara ”systerlig” eller ”broderlig” behöver ej vara blodsband utan i min tolkning vänskaplig kärlek oavsett kön. Filia och Agape på arbetsplatsen mellan alla medarbetare är något varje organisation borde sträva efter, anser jag, då det har stor positiv påverkan på människan.

För att göra detta personligt och ge er referensramar så känner jag agape för mina djur, eros för den man jag valt, storge för mina syskon och syskonbarn och filia för mina underbara vänner och arbetskamrater, män såväl som kvinnor.

Agape har jag bestämt att öva på att sprida till allt och alla, det betyder inte att jag har rätt till integritet och gränssättningar. För att uppnå detta så får jag hela tiden utveckla min personlighet med mottot att uppnå en högre grad av självkärlek. Att älska sig själv är viktigt för att ha förmågan att älska andra. Det gör det enklare att tolka med kärlek, svara med kärlek och sprida kärlek.

Jag upprepar även samma budskap som från tidigare krönikor: Vi är bara människor, vi är inte perfekta, vi kommer ej att bli perfekta, men vi kan ta ansvaret för att hela tiden träna och öva oss till att bli en lite bättre version utav oss själva.

Ha modet att vara ledaren som väljer att tolka med kärlek, svara med kärlek och sprida kärlek – villkorslöst och med modet att ha integritet och att sätta gränser.

4 kommentarer

  1. Maija

    Sjukt bra skrivet Therese!

  2. Anneli

    Mycket bra skrivet, kärlek är så viktigt. Filia till dig 🙂

  3. Maria

    Så sant så sant
    Det är det enkla som är det svåra
    Det är det nakna och sanna som också gör oss sårbara
    Styrkan i sårbarheten är en konst att förstå, hantera och framförallt behålla och tro på som en självklar och hållbar framgångsfaktor ❤️

  4. Roger

    Mycket bra skrivet vännen! Rent av fantastiskt bra!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


TOPP