Det är en sekvens i Djungelboken med tre gamar där en säger ”-Vad ska vi hitt på?”, och en annan gam svarar ”-vet inte”. Jag älskar den sekvensen för jag stöter på den lite överallt både i vardagen såväl som i yrkeslivet.
Idag fick jag själv insikten att jag hamnat i den sortens apati, detta utan att vara medveten om det. Jag har under en tid haft avsaknad av skaparglädje, driv, motivation och engagemang. Jag har mestadels kört på, med pliktens piska vinandes över ryggen, med tanken att allt inte kan vara lika roligt och spännande som förr. Med åldern kommer erfarenhet och den oupptäckta världen minskar. Detta hittar vår hjärna på i varje fall då den älskar trygghetszonens härliga värld. När vi är unga tittar vi med spänning på den gigantiska värld vi lever i och det med en stor portion äventyrslust. Sakta manas vi därefter in i pliktens värld såsom högskola, partner, barn, hus och en stor hög med räkningar och känslan av mental fångenskap kryper sig sakteligen på….
Min man och jag har irrat omkring i felsökningens land och denna morgon sa det pling i livs pusslets oreda. Den insikt jag fick var att pliktens piska dödar själens sång.
Rebellen mot hjärnan
I mig bor en stor rebell, den rebellen har åkt på mycket däng i både privat såväl som yrkesliv. Rebellen är min själ som är en ”free spirit”, den vägrar vara ägd. Som motståndare har min rebell – till både nack och fördel – min hjärna som är livrädd för att vara olydig då den styrs av belöning och överlevnad. Mitt jobb är att få dessa två inneboende styrmedel att samsas och det är inte det lättaste ska ni veta då jag inte är en enkel resurs att leda. När jag blev egen företagare fick jag vackert ta över ledarskapets stafettpinne från mina forna ledare över mig själv. Resan mot konceptet ”NLC humanship & leadership” startade!
För en lyckad framfart behöver jag både rebellen och hjärnan. Tyvärr har min hjärna fullt med skräp (såväl som nyttigheter) lagrat såsom olika röster från mitt förflutna; föräldrar, morföräldrar, syskon, lärare, klasskamrater, företag, chefer, kollegor (erfarenheter) osv. Dessa röster spelar inte alltid väl ihop med själens sång som faktiskt visar vägen till – MIN livsresa. Min livsresa äger jag och det är inte alltid populärt hos omgivningen när jag följer MIN väg, vilket kan skapa rädsla i min hjärna, som styrs av belöning och överlevnad. För att ej bli styrd av hjärnan behöver jag ta till mod och eget ledarskap. Det är som en dator med onödiga programvaror och bra programvaror – det gäller att rensa systemet – mental träning.
Situationers makt
På livets väg uppstår situationer som jag ej tycker om och inte behöver, de kan vara mer eller mindre lätta att avveckla från mitt liv. Exempel på situationer som just jag önskar ha kvar är min underbara man och våra underbara djur samt vårt företag. Vad min insikt sa mig denna morgon var att en av de lagrade skräpposterna i min hjärna är – plikt. När pliktkänslan äter upp mitt nöje dör min själs sång, som är motorn till min skaparglädje, mitt driv, min motivation och mitt engagemang. Pliktkänslan blir då den största fienden mot det som jag älskar mest.
När hjärnans skräppost hittar på att det inte finns några alternativ, knackar snart apatin på dörren och Djungelbokens gamar gör sig påminda. ”Vad ska vi hitt på, vet inte”!
Tur för mig är att min man älskar rebellen i mig vilket gör att jag snabbt blir påmind om att jag är i obalans mellan mina två styrmedel.
Vi som människor har en portion energi att förbruka och när pliktkänslan äter upp all vår tid och all vår energi då finns det inget utrymme för själens sång. Det vill säga när det blir min plikt att rida och ta hand om vår häst då försvinner lusten, när det blir min plikt att styra vårt företag då försvinner lusten, när det blir min plikt att sköta om vårt äktenskap eller bostad då försvinner lusten. Vad jag menar med situationens makt är att när min hjärna hittar på att det är min plikt att sköta om vår häst, företag, och bostad och jag ej gör det av lust, då äger situationen mig. Eftersom jag önskar och vill ha alla dessa ting i vårt liv behöver jag göra nödvändiga prioriteringar och justeringar i mitt livspussel så jag återfinner lusten att sköta om det som jag älskar mest i mitt liv.
Nordic Leadership Centre “Humanship & Leadership”, Therése Johansson
