Har ni någon gång fått en utskällning på jobbet så håret blåser? Inte så kaxig i en ny roll representerade jag en ganska sargad organisation i en ledningsgrupp, på hög nivå. Med andra ord kände jag mig inte styv i korken, jag var inte välkänd och mitt nätverk var inte intakt. Min otroligt karismatiska och dynamiska ledare, som hade handplockat mig till denna position, ville se resultat redan innan jag landat i stolen. Efter några månader kan ni kanske känna känslan av otålighet som började pirra.
Vi sitter hela ledningsgruppen, ca 10 st, och turen var min att rapportera min icke exciterande framgångsfaktor. Vi kan väl säga att måttet var rågat. Utskällningen som jag fick var med STORA vokaler, eftersom jag inte hade något att säga satt jag och tog emot tills jag pinsamt nog inte kunde hålla tårarna tillbaka. Nu tror ni kanske att min ledare lugnar ned sig. Det gjorde hen inte utan de höga tonläget fortsatte komma tills hen kände att hen var klar.
Var detta första och enda gången som jag fick ta emot en rågad utskällning i min internationella karriär – Nej är svaret. Med anledning att jag inte blev behandlad som en kvinna, utan som en RESURS. Det vill säga att handskarna inte var mjukare för mig än för mina manliga kollegor på motsvarande positioner. För detta är jag otroligt tacksam emot varje enskild ledare som jag fick förmånen att bli upplärd utav, för det fick mig att växa och utvecklas vidare.
Jag retar mig ofantligt på hur vi tjatar om jämställdhet, endast ur kvinnors perspektiv. Jag kände mig mer jämställt behandlad internationellt än i Sverige. Jag vill inte ha särbehandling för att jag är kvinna som t.ex. kvotering till position, jag vill ha en position för att jag är handplockad på min kompetens.
Jag och en manlig bekant som är ledare för en stor organisation inom en bransch där män är mer representativa än kvinnor, samtalar i största allmänhet om att bli utsatt för sexuella inviter, påståenden kommentarer osv.
Jag berättade om hur trött jag kan bli på att bemöta kommentarer som indikerar på sexuella inviter och svårigheten att bemöta dessa, när det inte är ett skämt utan ett försök att vara oförskämd. Min manliga bekant kontrar med att säga att han tycker det är väldigt ledsamt att själv bli utsatt. Han berättar att han gör ett otroligt bra jobb att lyfta upp kvinnor på ledande befattningar, något som är företagets mål. Detta innebär ibland att han får bemöta anklagelser att han tillsatt specifika kvinnor utav anledning att han har en oprofessionell agenda dem. En allvarlig anklagelse helt utan substans.
Är detta något vi diskuterar i forum, tar vi upp männens perspektiv? Arbetar vi med frågor som gör livet lättare för männen, eller är det bara vi kvinnor som är de utsatta stackars offren?
Ska denna diskussion bli intressant för mig så vill jag verkligen att vi diskuterar jämställdhet och jämlikhet i ett bredare och ur ett mer jämlikt perspektiv. Jag är övertygad om att klyftan mellan män och kvinnor kan överbyggas på en ömsesidig respekt för varandras verklighet. Det skapar vi genom ett gott och utvecklat ledarskap.
Jag hade fullt tillit och förtroende för min karismatiska och dynamiska ledare, han gjorde allt för att jag skulle lyckas med mitt uppdrag – det innebar ”tough love”.
