Krönika

Duktig på relationsorienterat ledarskap?

av Therése van der Kruit
Krönika

Krönikan publicerad i tidningen #Linköpingsplatsen, September 2019

Det är hänförande att ha insikten samt acceptansen om, att allt vi gör är i egenskap av en levande ständigt föränderlig organism.

Jag tränar och utvecklar företag, organisationer, chef/ledare och medarbetare, på daglig basis. Jag garanterar att vi möter samma utmaningar i NLC, som i de företag vi samarbetar med. Vi har precis förberett NLC för att möta en tillväxtperiod, där alla som arbetar inom företaget har fått vara med och tycka till i de nya direktiven. Trots detta, när vi tryckte på knappen, gick vi in i förändringsprocessen och istället för samarbete blev det motarbete.
– Hur kommer det sig? tänker ni nu.
– Jo, det kallas att vara människa. Människan är inte perfekt och kommer aldrig bli perfekt men vi kan ta vårt ansvar och träna oss till att bli lite bättre dag för dag!

Vikten av att våga bli utmanad som chef/ledare

Självklart har jag en ”sparringpartner” som utmanar mig som företagsledare. Jag behöver erkänna att jag känner en viss irritation när jag blir uppläxad med mina egna ord.
”Therése, du kan inte bara vara ledare. Du behöver även ha modet att vara chef och säkerställa att NLC’s ramverk och vad NLC står för, att det efterlevs i praktiken av dig och ditt team.”
Blev jag irriterad på min ”sparringpartner”? Nix, jag blev irriterad på mig själv. Det är lätt att springa omkring och berätta ”facit” hit och dit men att leva som man lär kräver till exempel:
• Kontinuerlig daglig träning, påminnelser och upprepningar
• En modig och ärlig ”sparringpartner”
• Kontinuerlig inspiration och utvecklingsmaterial med övningar etc.
• Göra, agera och visa, ej prata och tala om
• Osv

Relationen med min häst

I denna metafor är min häst min medarbetare och jag som ryttare är chef/ledaren. Nu tar jag ytterligare ett exempel på hur vi inte kan gömma vårt ansvar, bakom hur länge vi har varit chef/ledare.

Min häst är otroligt duktig på kickboxning (sparka bak ut). I min vilda jakt i att få honom att sluta springa med rumpan i vädret, tränar jag kontinuerligt för tränare, flera olika tränare med olika infallsvinklar för att förtydliga. Jag red för en tränare förra veckan och vi filmade när jag red. Där gjorde hon mig medveten om att min hand följde med fram när jag red lätt (upp och ner i sadeln). Problemet var när jag satte mig ner i sadeln, att jag drog tygeln tillbaka. Vad jag kommunicerade till min häst var, att gasa och bromsa på en och samma gång. Påföljden blev att han kommunicerade till mig “att jag skulle skärpa mig” genom att slänga upp rumpan i taket…
När jag och min tränare åkte från ridhuset, sa hon;

– Din häst är väldigt trygg med dig och vågar säga ifrån ordentligt när något är fel istället för att stänga av.
Jag tog det som en väldigt stor komplimang då jag skulle fått otroligt ont i magen om han inte hade sagt ifrån när jag tydligen satt och gasade, bromsade samtidigt = förmedlat olika budskap, år ut och år in.

Skapa trygga relationer

Vad jag vill säga med denna metafor är att vi som chef/ledare ska ha modet att skapa trygga relationer med vårt medarbetarskap så de vågar säga ifrån när vi ej har kompetensen och erfarenheten att göra eller kommunicera rätt. Därmed utvecklar vi oss tillsammans precis som min häst och jag utvecklar oss tillsammans. Vi är ett team och vi behöver varandra för att komma framåt i vår utveckling. Ibland är det dock så att min häst är ute och cyklar och då kan han behöva en välförtjänt korrigering för att hålla sig inom ramen (läs chefskap). För att förbättra kompetensen och tajmingen, inom all min kommunikation med honom, tränar jag kontinuerligt för tränare, tillsammans med honom.

Tillsammans, utan prestigefylldhet, blir vi bättre och starkare.
Välj samarbete istället för motarbete!

To the top