Krönika

Är du bara en siffra i excel eller en tillgång i företaget?

av Therése van der Kruit
Krönika

Krönikan publicerad i tidningen #Linköpingsplatsen, Juni 2019 Krönikan i Linköpingsplatsen »

”Jag var ju bara en siffra i Excel” uttryckte sig en medarbetare till mig en gång. Jag frågade försynt hur det kom sig att perso­nen bara var en siffra och inte en tillgång i företaget då jag upplever en gene­rell avsaknad av ansvar hos medarbetare ibland.

Denna medarbetare är idag en efterfrågad resurs med ett gott rykte, därav kunde jag provo­cera personen ordentligt i den­nes uttryck om att bara vara en siffra i Excel.

Träna sig att bli följsam i konjunktur­svängningar

Så här går mina tankegångar i ämnet, då jag nu har kommit upp i en nätt ålder och varit med om några konjunktursvängning­ar. Det finns olika sätt att hantera dem och hur man ökar respek­tive minskar sin kostym i dess kölvatten.

När vi inte läst av marknaden i tid, utan ökat på företagets hull och köpt allt större kostym, (läs resurser), blir vi väldigt hungriga när intäkterna minskar och vi har inte längre råd att köpa hem samma mängd mat.

Med denna metafor vill jag säga att om vi inte läser av mark­naden och förbereder organisa­tionen med att resursplanera för hög- respektive lågkonjunktur, då är det lätt att hamna i panik­läge.

Risken är stor att vi anställer fel profiler i företaget när vi har snålt om tid och mer affärer än vad vi har folk som kan säkerställa le­veransen. Det är en otroligt kost­sam historia för företaget och för små företag kan det vara en risk för överlevnaden att göra en fel­rekrytering.

I stora företag är det fler som bär kostnaden men det innebär en stor negativ effekt på lönsamheten att felrekrytera, vilket jag anser att vi ska ta stort ansvar för.

När jag arbetar med företag säger jag att vi behöver lite hull i företaget för att förbereda oss inför lågkonjunkturer. Vad jag menar med det är att vi behö­ver några kostnader som vi kan skära på, då har vi resurser kvar som bär den kostnad företa­get behöver för sin överlevnad. Även stora organisationer behö­ver slimmas i lågkonjunkturer då organisationen ska vara precis så stor att den kan möta affären.

Bra och mindre bra exempel på slimning

Jag arbetade på ett företag som vandrade in i en lågkon­junktur för många år sedan och min roll i organisationen var som resursansvarig, vilket gjorde att jag fick en tuff träning i den pro­cess det innebär att minska kos­tymen.

Det är inte roligt att vara i den situationen men det var otroligt lärorikt. Det var ett moget före­tag som hade system för dessa situationer och den första åtgärd vi vidtog var att ta bort konsulter och lägga ut arbetet på de fastanställda resurserna.

Nästa steg var att skapa erbju­danden för dem som frivilligt vil­le hitta på nya äventyr i livet och därefter påbörja minskningen och omfördelning av resurspoo­len.

Detta för att man skulle ha möjlighet att ha kvar de resurser som var störst tillgång för före­taget. Tyvärr skapas alltid rädsla i dessa situationer och bra folk fick erbjudanden från konkur­renter och vi förlorade värdefulla resurser.

Ett sämre exempel jag varit med om var vid ett tillfälle när det skickades ut ett email till flera tusen personer på ett företag.

Det skulle ske en omorganisa­tion och ”de berörda” skulle bli kontaktade av HR. Jag valde att avsluta den anställningen i samband med att jag läste det e-mailet.

En förvånad chef ringde då upp mig och sa att jag inte var berörd av förändringen.

Men jag svarade att jag inte delade företagets värdegrund och att jag ansåg att det finns bättre och mer respektfulla sätt att sköta processen och bemöta sina medarbetare på.

Jag passade dessutom på att fråga den som ringde, hur lång tid det skulle ta att hämta hem kostnaden av den sjunkande produktivitet på flera tusen an­ställda för ett e-mail som hand­lade om en uppsägning som i slutändan berörde ungefär 10- 15 personer.

Medarbetarens eget ansvar att vara en tillgång

Tillbaka till den medarbetare som jag hade dialogen med an­gående att bara vara en siffra i Excel. Vad var skillnaden när hen hade upplevt att hen bara var en siffra, i motsats till idag, när den är en efterfrågad resurs. Perso­nen svarade, efter en stunds ef­tertanke.

”Det handlar om min insats, inställning och att jag med pon­dus ser till att sköta mitt arbete med stolthet. Då jag kände att jag var en siffra satt jag mer i of­ferrollen och tyckte synd om mig själv”.

Glöm inte att du skapar din egen verklighet, ta ditt eget an­svar att se till att du är en tillgång.

To the top