av Therese Johansson

Gråtrutens ledarskap

Vilka är ledarna för nästa generations medarbetare? Enligt mitt tycke är det främst föräldrarna som bör ta på sig ledarskapets ansvar för de individer de beslutat att sätta till världen, alternativt valt att adoptera.

Vi bor på västkusten och här finns det gott om gråtrut, ett fagert djur som fascinerar mig, mycket. Denna sommar har jag observerat gråtruten och dess ”föräldraskap”. Vi bor i en takvåning så vi har dem inpå knuten, kan man säga. Först skriar deras ungar och färderna till och från boet är många, för att förse de nyanlända med mat. Steget efter är att små dunbollar irrar omkring på marken, utan förmåga att använda sina vingar. Om jag mot all förmodan råkar gå nära någon av dessa dunbollar, kommer deras ”föräldrar” liknande ett störtande flygplan rakt emot mig.

I takt med dunbollarnas utveckling kommer deras vingar kunna bära dem på sin egen jaktlycka samt ge dem egen förmåga till flykt från t. ex otäcka människor, inklusive deras fordon. Gråtrutsföräldraskapet leder vartefter mot sitt slut och dunbollarna har skapat förmågor att självständigt ta hand om sin egen överlevnad. Detta genom att deras ”föräldrar” visat vägen genom sitt eget handlande samt ge skydd och mat så länge de nyanlända ej klarar att skydda eller utfodra sig själva.

Ledarskap är att influera / visa vägen

Jag är själv inte förälder men jag är något av en nörd gällande ledarskapets magik. Något som jag funderar en del på är det moderna föräldraskapet och på vilket sätt det skapar ansvarsfulla och självständiga individer som har egen förmåga att leva och överleva sina liv? I många fall som jag sett känner jag att navelsträngen ej klipps, utan istället skriar föräldrarna i högan sky om deras avkommer gör något som går utanför föräldrarnas eget tycke och tänkande. Detta kan ju vara bra upp till en viss ålder m e n för att lära sig flyga behövs modet att prova sin egen flygfärdighet, med risken att misslyckas.

Dåtidens föräldraskap, där barn och unga fick lära sig att hjälpa till och arbeta i ung ålder, må vara tufft m e n jag vet i sjutton om det inte är bättre än att curla sönder sina barn, ungdomar och även unga vuxna.

Det är dagens barn som är morgondagens medarbetare och då bör de vara flygfärdiga så de har förmågan att leva, överleva och att leda sig själv av egen maskin. Är du som förälder ledare nog att influera och visa dem vägen så att de själva får modet att ta sina egna steg på sin resa genom sitt liv?

Utvecklande ledarskap

Det spelar ingen roll vilken varelse vi väljer att vara ledare för, vi behöver ta vårt ansvar att agera ledare och visa vägen, oavsett. När jag var ung ledare så kom jag till en ny position och min dåvarande ledare visade mig vägen till att bli en självständig och ansvarstagande medarbetare genom följande steg:

1. Ett nära och stödjande ledarskap som innebär att ta sig tid att delta i möten för att ge medarbetaren stöd till utveckling
2. Ge medarbetaren förutsättningar att ”prova själv”, med regelbundna coachning-samtal samt uppföljning på progress
3. Ge medarbetaren tillit till att ha mod att självständigt klara uppgiften, samt börja delegera tyngre uppgifter, ha färre uppföljningar
4. ”Hör jag inte från dig så klarar du ditt uppdrag utan övervakning och jag har tillit att du kommer till mig om du behöver support och stöttning. Hör jag inget är allt bra!”. Regelbundna möten med laget.

Om ni ser till gråtrutens ledarskap så är det ej helt olikt min dåvarande ledares ledarskap – båda gör sina adepter flygfärdiga genom att stegvis bygga upp och utveckla adeptens förmåga att kunna flyga själv.

Det ledaren gör det gör följarna – ledarskap smittar av sig

Ett exempel jag upplevt på nära håll är när min vän ville att hens barn skulle få ett hälsosammare förhållningsätt till mat. Hens bil var på den tiden full av godispapper och tomma läskflaskor och jag frågade nyfiket vad hen tänkte göra för förändringar för att hens barn skulle göra de förändringar som hen önskade.

Det underbara är att min vän, i sin kärlek till sina barn, helt lade om sitt liv och det som i början motiverade hen var hens önskan att hens barn skulle ta bättre hand om sig själva. Idag knaprar både hen och hens äldsta barn grönsaker och frukt, godis och snacks slinker fortfarande in, men fokuset är hela tiden på framstegen som tar oss till målet.

Att vara en hälsosam och lycklig varelse som i sin tur sprider positiva vibbar och på arbetet blir effekten att man bidrar till en god arbetsmiljö!

Det ledaren gör det gör följaren – du visar vägen genom egen handling – hur vill du att nästa generations medarbetare ska bli!

Nordic Leadership Centre Humanship & Leadership, Therése Johansson