17 september, 2018 12:30

Ta upp skiten till ytan

pressbild

Publicerad i NLC Krönika, vår serie av krönikor på nordicleader.se
Nr 3 • September 2018

NLC Krönika »

Som organisationsutvecklare behövs mod att våga få skit under naglarna. För att det ska lyckas så behöver jag känna att jag är trygg i det företag och organisation som jag är satt till att förbättra och utveckla. Om vi med en uppriktig inställning lyssnar och tar emot det som inte fungerar bra i organisationen istället för att vi väljer att stoppa huvudet i sanden och låtsas som om problemen inte finns, då har vi faktiskt en verklig chans att få ordning på saker.

Det vi behöver vara medvetna om är att vi kan slänga oss med vackra processdokument men det betyder inte ett smack, om vi inte lever som vi lär. Gör om teori till praktik och få arbetsmiljö och välmående och hållbara organisationer att bli verklighet – gå från ord till handling.

Jag hör ibland nitiska kommentarer som ”…varför har vi inte tagit tag i detta tidigare?”. Vi bör ha insikten om att i organisationer så kommer vi inte till det perfekta läget. Detta på grund av att det finns en levande dynamik, det är att alltid något som händer som skapar situationer och vi får helt enkelt arbeta enligt prioritetsordning. Att bygga en organisation tar lång till och kräver uthållighet och tålmodighet, vilket innebär att det inte är möjligt att göra allt på en gång. Att ta upp saker till ytan och med detta bli granskad utav övriga organisationen kan vara tufft och jag blir imponerad när vi agerar som sig bör och vågar lägga korten på bordet.

Fokusera på förbättringar, inte felaktigheter

Välj bort en dömande inställning och välj istället en inställning som genererar laganda. Vi bör vara positiva över att hitta möjligheterna till förbättring i organisationer, det leder till utveckling. Som chef/ledare behöver vi ta ägarskap om de problem som finns och med det får vi då den ultimata makten att åstadkomma en förändring där den behövs. Vad som skett har skett, att lägga energi på gårdagen är som att elda för kråkorna. Om vi istället lägger vårt fokus, tid och energi på vad vi kan göra idag för att skapa ett bättre imorgon, då är vi effektiva. Det blir även roligare att arbeta med den inställningen, vilket påverkar arbetsmiljön positivt som i sin tur ökar produktiviteten. Detta ger i sin tur en god utgångspunkt till ökad lönsamhet på befintligt kapital. Vi som chef/ledare ska vara stolta över att fokusera på en lönsam organisation speciellt när man genom det skapar fina möjligheter för medarbetarna, som driver organisationen framåt.

Inom chef- och ledarskap är det tre pelare jag fokuserar på; Individuellt Ledarskap, Lagledarskap och Verksamhetsledarskap. Chef- och ledarskap är till för att ge rätt utgångsläge till att skapa en hållbar organisation, inkluderat samtliga resurser i bolaget. När vi byter ut leta fel-inställningen med den kontinuerliga träningsinställningen, skapar vi den vinnande atmosfären: “Här är det roligt att arbeta!” Dessutom har vi då skapat ett öppet klimat som ger förutsättningar till att medarbetare har modet att lyfta upp skiten till ytan. Om vi däremot skapat en felsökningsfokuserad verksamhet får vi en rädd organisation där vi inte vågar lyfta upp problem till ytan, vilket innebär att vi ej finner de rätta möjligheterna till äkta hållbarhet.

När chef/ledare sitter fast i en frågeställning ritar jag upp dessa tre pelare och tittar på 1) Vad är bäst för verksamheten? 2) Vad innebär det för laget? 3) Vad krävs utav mig för att få det att hända?

Svåra beslut som är till för företagets bästa men som kommer påverka det humana kapitalet negativt är tufft och då krävs ett utvecklat individuellt ledarskap. Det kan vara ensamt att inneha och leva upp till titeln som chef/ledare. När det känns tufft gäller det att komma ihåg det enkla faktum att en organisation blir mer stabil ju fler pelare den vilar på. När det blåser vill vi inte låta våra medarbetare söka skydd i ett korthus.

Genom att träna upp vår organisation att med trygghet leverera i öppenhet, att vi lyser med belöningsficklampan istället för perfektionsficklampan, skapar vi rätt möjligheter till det klimat som gör att vi lägger korten på bordet. Genom kontinuerlig träning utvecklar vi oss att bli lite bättre i var situation som i sin tur skapar en lite bättre morgondag. Dessutom tycker vi det är roligare att gå till jobbet om vi har en miljö där fokus är på att få saker och ting gjorda på riktigt och att vi agerar som vi lär.

16 augusti, 2018 16:11

Kärleksfullt ledarskap

pressbild

Publicerad i NLC Krönika, vår serie av krönikor på nordicleader.se
Nr 2 • Augusti 2018

NLC Krönika »

Jag är lång, blond och vissa anser att jag ser bra ut, dessutom så är jag levnadsglad och busig. Denna kombination har gjort att jag fått mycket kritik för min personlighet. Jag kan ju bli missuppfattad som tjej i yngre dagar och som kvinna i nutid. Jag bjuder ju in till att människor blir kära i mig och vill mer, jag får ju faktiskt skylla mig själv.

Snällt anpassade jag in mig i ledet så gott jag kunde och min sprudlande personlighet fick bo i en box. Det var i min totala krasch och vägen tillbaka som jag hade fått nog, det har tagit många år men sista året så har jag fått hjälp av en otroligt fin människa att våga släppa ut hela mig själv och lägga ansvaret för eventuella åsikter där de hör hemma – hos dem som uttrycker dem.

Inom arbetsmiljö så arbetar vi med dessa frågor och vad jag ser är att fina män inte vågar uttrycka en enkel komplimang eller lägga en tröstande hand på en arm för att tänk om det kan uppfattas som sexuella trakasserier. Det finns även kvinnor som kan vara rädda för att plocka fram sin ”kvinnlighet” i rädslan att bli missuppfattade.

Detta anser jag är otroligt sorgligt och en stor svaghet i framförallt arbetslivet med tanke på att människan faktiskt mår väldigt bra av en kärleksfull behandling. Det är av en stor vikt för vårt välmående, vilket i sin tur påverkar arbetsmiljön i företagen positivt. Rädsla och hämningar har däremot en motsatt verkan på människor och då påverkas även arbetsklimatet negativt.

Fokusera på goda exempel

Jag pratade med en otroligt fin manlig ledare om detta ämne och jag sa att jag ogillar att inte få agera kärleksfullt för att det finns ett fåtal som ej vet hur man beter sig, män såväl som kvinnor. Jag anser att vi borde arbeta med de beteenden som är felaktiga, visar mod och handlingskraft där det hör hemma, istället för att vi uppfostrar en hel befolkning till att inte våga påvisa ett kärleksfullt beteende.

Den nyligen uppmärksammade #metoo-rörelsen är ett exempel på starka personer som står upp mot ett felaktigt beteende. Jag hade dock önskat att denna kampanj ej var så könsfokuserad som den var, utan att vi istället ser till förbistringar från både mäns såväl som kvinnors synvinkel. Framförallt önskar jag att vi ser mer på alla goda exempel och minimerar fokus på den lilla procent som beter sig ovärdigt, män såväl som kvinnor.

På vägen till min framgångssaga inom karriären har jag mött många fina män som hjälpt mig framåt genom utveckling, vilket jag känner stor tacksamhet för. Sedan finns det tyvärr även ett fåtal män som har påvisat olämpliga beteenden. Poängen är att de fina männen utgör en stor majoritet över de män som betett sig felaktigt emot mig.

På samma sätt har jag stött på ett fåtal kvinnor som t ex rider på sin sexualitet för att påverka och som känner rivalitet emot sina medsystrar, men enligt mig så är det ett fåtal i jämförelse med de underbara medsystrar som har varit en del av min livsresa. Vi behöver inte könsfördela utan istället förståelse över att felaktiga beteenden finns både hos kvinnor och män precis som att fina beteenden verkligen finns hos båda könen.

Agera kärleksfullt

En vän och jag hade en diskussion kring detta ämne ur ett kvinnligt och manligt perspektiv, slutkontentan för mig blev att det enligt bibeln så finns det fyra olika versioner utav kärlek. Slår ni på kärlek på Wikipedia så finner ni att kärlek definieras som ett spektrum utav känslor, som präglas utav ömhet, tillgivenhet, samhörighet och att den finns i olika varianter:

Vi har Agape, den villkorslösa och osjälviska kärleksformen. Den svåraste varianten enligt mig som kräver mycket träning och personlig utveckling för att bli riktigt genuin.

Eros är den kärleksform som mänskligheten fått för sig är den enda kärleksformen enligt mitt tycke. Denna typ av kärlek är mellan par och baserad på passion, åtrå och förälskelse,

Storge (Finns olika stavningar) är kärleken som förekommer i familjesammanhang och blodsbandsrelationer, ej i samband med eros.

Filia kärleken som kan vara ”systerlig” eller ”broderlig” behöver ej vara blodsband utan i min tolkning vänskaplig kärlek oavsett kön. Filia och Agape på arbetsplatsen mellan alla medarbetare är något varje organisation borde sträva efter, anser jag, då det har stor positiv påverkan på människan.

För att göra detta personligt och ge er referensramar så känner jag agape för mina djur, eros för den man jag valt, storge för mina syskon och syskonbarn och filia för mina underbara vänner och arbetskamrater, män såväl som kvinnor.

Agape har jag bestämt att öva på att sprida till allt och alla, det betyder inte att jag har rätt till integritet och gränssättningar. För att uppnå detta så får jag hela tiden utveckla min personlighet med mottot att uppnå en högre grad av självkärlek. Att älska sig själv är viktigt för att ha förmågan att älska andra. Det gör det enklare att tolka med kärlek, svara med kärlek och sprida kärlek.

Jag upprepar även samma budskap som från tidigare krönikor: Vi är bara människor, vi är inte perfekta, vi kommer ej att bli perfekta, men vi kan ta ansvaret för att hela tiden träna och öva oss till att bli en lite bättre version utav oss själva.

Ha modet att vara ledaren som väljer att tolka med kärlek, svara med kärlek och sprida kärlek – villkorslöst och med modet att ha integritet och att sätta gränser.

7 juni, 2018 13:44

Våga vara i processen

pressbild

Publicerad i NLC Krönika, vår serie av krönikor på nordicleader.se
Nr 1 • Juni 2018

NLC Krönika »

Jag höll en utbildning för en nyetablerad grupp där det var mycket förvirring och begär efter kontroll, jag tog ett steg åt sidan för att känna in energierna i rummet. Det var vid det tillfället som meningen "våga vara i processen" kom till mig. Jag skrev ner dessa ord på tavlan och efter en stund började frågorna komma varför jag hade skrivit dessa ord.

När vi arbetar med utveckling så ska vi ha ett ramverk som klart och tydligt pekar åt det håll vi ska vandra. Det gäller utveckling av företag, organisationer, ledare, lag, medarbetare eller individer. Vi kan aldrig kontrollera 100% av varje steg på resan, utan det gäller att vi vågar kasta oss ut och se vart processen leder oss. Jag har skrivit om agilt ledarskap i mina krönikor. Att kontinuerligt träna på det agila ledarskapet är något jag rekommenderar för att bli en trygg ledare i utvecklingsarbete. Skapa modet att vara flexibel och justera planen på resan. Hålla justeringarna inom ramverket så att vi hela tiden rör oss i rätt riktning och lita på att processen tar er dit ni ska.

Om namnbytet

När jag etablerade VDK, april 2013, såg mitt liv annorlunda ut än vad det gör idag. Genom åren så har företaget mognat och min vision har växt sig starkare. För ett år sedan började vi diskutera namnbyte, i styrelserummet, och dess förväntade inverkan på bolaget. Expertis och råd för projektet ”Namnbytet” har arbetats fram genom våra kompetenta samarbetspartners, grafik- och marknadsföringsbyrån Skyhook Designkollektiv. Nu är det dags att lansera vårt nya namn och detta genom deras fantastiska förarbete.

Som ägare och VD så har jag mött mina farhågor och förberett mig genom att fråga mina nyckelkunder om deras feedback. Överallt så har jag fått positiv feedback och genom att våga följa med i processen, som varat i cirka ett år, kan jag med stolthet presentera namnbytet K Nordic Leadership Centre AB.

Det är otroligt häftigt att känna den positiva feedback som kommer och mina farhågor är ett minne blott, för att jag ”vågade vara i processen”.

Några exempel på denna feedback:

  • Nu förstår vi bättre vad ditt bolag levererar
  • Det är mer tyngd i bolagets nya namn
  • Det är ett ”moderskepp” där många aktörer kan docka in…

Utveckling ”pirrar” men det är även läskigt och skapar olika slags känslor. Vi tycker om känslor som t.ex. glädje men tycker sämre om känslor som rädsla, skam eller skuld. Ska vi låta oss hindras utav våra känslor är risken stor att vi blir stillastående , vilket kan vara en stor risk för företag, organisationer, ledare, lag, medarbetare och individers välbefinnande. Därför uppmanar jag till att ”våga vara i processen”, det gör era företag mer levande på alla nivåer och i alla led.

Modet att följa med i processen

Jag vill citera en föreläsare jag nyss lyssnade på som berättade om sina klienters rädslor för att misslyckas och vilka känslor som klienterna ville undvika att känna. Svaret hon gav till sina klienter var “Oh? So you have a dead persons goal?”, för det är bara döda personer som inte känner…

Ha modet att ”hoppa” och våga följa med i processen… misslyckande är ett sätt att lära och utvecklas, med andra ord något positivt.


TOPP